Likaså med kosten, jag är väldigt besatt av min kropp. Inte vikt/utseende mässigt utan tänker jämt och ständigt på vad jag har i mig om jag har stoppat i mig skit. För jag kan känna skillnaden jämt och ständigt fram tills jag går på toaletten. Många frågar mig hur jag lyckas gå ner i vikt så mycket, och jag hatar egentligen den frågan för jag själv anser att jag fuskar. Jag har nog en ätstörning men vet inte vad för sorts.
Som barn var jag aldrig fet men jag var en chubby. Efter min första pojkvän var otrogen mot mig när jag var 15 eller så var första gången jag fick känna på känslan av att inte vilja äta. Bodde i fosterhem vid Varas motorväg och höll mig oftast hemma med stark ångest så när detta skedde med mitt ex blev det fruktansvärt. Äta var de sista jag ville och jag som hade svårt att släppa tag om saker ältade och efter ett tag vägde jag 54kg, vilket än idag är min målvikt. Då vägde jag som mest före graviditet 76kg.
Efter Kevin föddes gick jag alltmer upp i vikt. Som mest vägde jag 95kg+ och de var typ samma vikt jag hade när Kevin låg i magen. Blev återigen sviken av otrohet och denna gång sov jag bort och rasade ner allt överflödigt fett på 2-3 månader. Under denna tid minns jag att jag enbart åt en potatis, och Ben&Jerrys då och då. Men jag drack inte och jag åt ingenting och alla mina nya kläder jag hade tröstshoppat satt som stora säckar. Men de gav mig självförtroende för jag såg bra ut, om inte bättre än jag gjort i hela mitt liv.
2011 bodde jag i Sthlm och jag upptäckte LCHF genom kostdoktorn och KatrinZ, jobbade även på ICHAICHA i sthlm, en hälsosam asiatisk-inspirerad snabbmatskedja med hemmagjord, ekologisk och bra mat med lchfalternativ.
Bestämde mig för att testa på detta, och efter nästan 2 veckor visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen med mig själv. Min kropp hade aldrig nånsin varit utan kolhydrater, och kolhydrater var någonting jag dog för! Pommes, ris, pasta och mackor och 0% socker, under min första vecka blev de en jävla omställning i kroppen, tror jag spydde 2 gånger och jag kunde inte sova. Efter andra veckan försökte jag sova men vaknade alltid för tidigt. Min energi var på topp, jag var inte trött öht utan sov kanske 3 max 4 timmar sen kunde jag köra hela dagen. Tänk att vakna tidigt och bara vilja hoppa upp från sängen. Jag blev helt besatt och läste allt jag kunde komma över om lchf då det inte var så populärt men väldigt omtalat. Är än idag väldigt insatt i ämnet.
Min favoritskillnad lchf gjorde var att vakna utan ett svullet ansikte och svullna ögon, jag har lite problem med körteln så de är en issue för mig då jag ser normal ut efter ca 3 timmar. Även att prutta utan att det stinker, stor fördel!
Iaf, vart jag ville komma med inlägget var hur jag går ner i vikt. Jag fastade efter sista gången jag åt vid nyår, och har efter det levt på ägg och grönsaker. Iom att jag har mina matbesvär, att jag inte kan äta på ett tag använder jag som fördel, sen när kroppen blir hungrig försöker jag fylla den med saker som inte jäser i magen, typ bröd ris och stärkelseskit. Tar bara onödig plats och man blir hungrig efter en timme igen och ger en rännskita men om jag bara äter det jag ska behöver jag äta max 2 måltider om dagen utan att vara hungrig.
Men de är riktigt svårt att praktisera detta, jag har mina konstiga tankar också och eftersom jag "fuskade" och åt några mackor i helgen har jag fastat sen i måndags för att komma tillbaka back on track.
Finns de något jag kan kontrollera är det vad jag äter, måste bara ständigt påminna mig själv om varför jag gör det. Sen måste jag säga att jag är väldigt stolt över min viktresa även om de inte var målet så var de en otroligt stor fördel
Tyvärr ser jag inte ut som jag gjorde på de två sista bilderna men jag är där innan sommaren ens har börjat