Dags att skaffa vantar! För nu är det kallt.
Var inne i Oslo förra veckan, skulle söka jobb och fick promenera runt en bit. Såg dessa duvor under en bro så gick in i grönsaksbutiken och köpte bröd för att sätta mig ner lite och mata dom. Det stod att de var förbjudet, men det är ju dumt.
Dags att skaffa vantar! För nu är det kallt.
0 Kommentarer
Just nu känner jag att jag bara vill hem igen till Göteborg. Jag skulle kämpa och göra nåt bra för mig själv och ta vara på min chans här men allt tar emot. Hur ska jag lyckas med nåt när jag inte har min son nära mig. Kanske bara är en dålig ursäkt från min sida men jag vill inte. Jag vill bara hem, vill lämna Kevin i skolan varje dag eller följa med på utflykter eller bara somna med honom på kvällen.
Just nu har jag seriemaraton. what a life.. Men de är det enda som hjälper mig få dagarna att gå. Jag tar mig inte ens till gymmet för jag har ingen lust. Ingen lust att orka, ingen lust att leva. Jag tar inte vara på mina dagar, jag gör knappt någonting, orkar inte gå till affären för att köpa nåt att äta för jag bryr mig inte ens om det. Jag har ljugit för mig själv. Och lyssnat på andra återigen. Och vill bara sjunka.. Så låt mig.. En riktigt snygg bild jag var nöjd med redan före redigering. VIlket får mig att tänka på att jag inte har visat omslaget till Wards första singel Här är den! Jag älskar hennes unika egna stil!
Med positiv vibe, älskar när människor gör sin grej. ' Det blir alltid grymt Nu har jag hållt mig frisk sen senast jag var sjuk, de händer inte ofta men vartannat eller vart 3 år, alltid exakt på hösten tappar jag rösten. Nu har jag som tur är inte tappat den men de gör ont och de känns som att jag har hår i halsen. Näsan droppar snordroppar som en kran. Jag har inte gått och tränat pga det, fått höra skräckhistorier om hur man kan få hjärtmuskelinflammation om man tränar med virus i kroppen, och en vecka utan träning mår jag skit. Jag känner mig mörk och nere och livslusten har börjat sjunka igen. Tänkte, ska jag gå och träna iaf så det inte blir värre men de var tydligen inte en smart ide enligt många. Jag är åtminstone klar i huvudet, och jag vet att man inte ska lyssna på sig själv under såna här perioder. Inatt var jag uppe försent och balansen jag försökt hålla uppe är redan i obalans, och jag har ingen lust till någonting längre.. Jag har även skjutit upp på viktiga saker som jag skulle gjort i veckan. Jag försöker bli en bättre person, men jag gräver min egna grav och bevisar konstant att jag inte vill ändras. Hur svårt kan det vara att ta sig ut och ta lite ansvar. Jag har iaf lärt mig mycket om trafikregler under veckan. Norge har så konstiga regler för att få ta körkort. 2 år sedan , första gången jag körde på vägen! Och jag älskade det :D
Jag satt online inatt när det exploderade i Paris, och jag skämdes så för att somna på mitt vanliga sätt, genom att sätta på en serie och vända ryggen och lyssna mig själv till sömns. Slutade med att jag läste och följde nyheterna och somnade inte förräns 5.30 när jag vände ryggen till mot skärmen.
Jag ligger tryggt i min säng medans folk blir kallblodigt mördade eller sitter hållna som gisslan och är livrädda. Ångesten sköljer över mig. Jag tänker på hur eländet bara kommer närmare, och jag blir rädd. Jag tänker på att jag är i Norge åtminstone, de känns tryggare. Men efter att tänka igenom en stund minns jag terrorattackerna som hände här för inte så många år sedan. För inte mindre än en månad sedan terrorattacken i lilla Trollhättan. Vi är inte trygga någonstans, och jag klarar inte av att våga tänka djupare för jag blir rädd. Jag har länge tänkt på att 3e världskriget närmar sig snart, någonting kommer hända snart och vi är så nära nu.. Fel människor blir motiverade av galenskapen, och resten av oss bara stannar upp och glor, inklusive mig själv. Hjälp Jag kände att jag behövde publicera denna bild nära, för jag hittade den nyss långt bak i fotoarkivet i facebook. Fina Maya <3 Hon var verkligen en finaste och snällaste hunden jag vet om. Hon var aldrig aggressiv eller farlig utan bara överdrivet glad.
Vi fick sälja henne även om det var ett svårt val, separation och bebis m.m.. Men jag tänker ofta på henne och jag bär alltid med mig kort på henne var jag än bor eller flyttar. Jag vet att hon har det mycket bra idag och det får mig att tänka tills nästa gång jag skaffar hund. För det kommer jag, men då ska de finnas plats och mer trygghet. Världens finaste Maya liten Det har inte varit så mycket bilder, mest pga att jag studerat så mycket om foto och känner mig låst samt att jag har fastnat på tillbehör.
Jag känner att mestadelen av min portfolio vill jag bara rensa och glömma. Men de kommer jag såklart aldrig göra, men jag har köpt en ny kamera och sålt mina gamla objektiv och nu behöver jag införskaffa mig ett nytt porträttobjektiv och även vidvinkel. Jag kommer inte så långt med ett teleskopobjektiv och primärlinsen som följer med. Vill åtminstone ha en med större bländare isåfall. Det är liksom hur enkelt som helst att ta sin kamera och ut och klicka, men jag blir aldrig tillfredställd längre för jag vill mer! Därav låsheten. Så jag hoppas att jag till efter nyår kan börja efter jag införskaffat allt jag behöver. Men de betyder inte att jag inte kan fota någonting. Jag kommer dock ligga lågt några månader med publiceringar för jag står helt stilla. Även inspiration har svalnat lite. Speciellt när jag inte träffar så mycket folk längre. Läser åtminstone om foto varje dag iallafall och redigerar gammalt. Kollar på videos och har planerar att påbörja en fotokurs i februari vi får se. Jag kommer alltid fota och det kommer alltid vara MIN EGNA passion men jag vill få mer erfarenhet. För en dag i framtiden kommer jag satsa, när mitt liv är på plats och jag har råd och mod att göra det jag verkligen vill. Och jag längtar efter en lägenhet i Göteborg så jag kan fixa min egna lilla studio. Men de kommer, tålamod som sagt.. Jag älskar att ha lockigt hår, även fast jag hatar mitt hår väldigt ofta så älskar jag att de är lockigt. Det jobbigaste med att ha lockigt är dock att de måste tvättas så ofta, typ varje gång jag går ut annars ser de ut såhär eller värre.. Men jag orkar inte.
På gränsen att var lock blir till varsin tova, dreadlocks kallas det visst! Eller colchon "madrass" som min mamma alltid kallade mitt hår.. hahah Ända sedan weebly har uppdaterat appen så är de jävligt svårt att uppdatera när jag vill men nu verkar det ha hänt något. Jag tycker faktiskt om att blogga, jag söker inte uppmärksamhet och jag försöker inte göra reklam på något vis men de känns som ett bättre alternativ än att skriva strunt på Facebook som jag återigen har börjat använda.
För en gångs skull känner jag mig normal. Mitt psyke är på rätt plats och jag ser allt klart. Jag ser allt outside of the box som att jag tittar ner på mitt liv. Att bo hos min pappa har hjälpt mig, bara känslan av lugn och ro, kunna tvätta när fan jag känner för det, ha saker och ting på en plats och kunna gå till gymmet när jag vill och fokusera på min mat och rutiner. Vilken jävla skillnad. Och på måndag ska jag på en intervju, jag är ganska desperat på att jobba då jag behöver en sysselsättning så jag inte blir knäpp, sen hoppas jag att jag lyckas få boende i Göteborg till innan nästa höst, helst till sommaren och de känns som att de finns en plan och lösning från flera håll men jag vågar inte hoppas på för mycket och förvänta mig nåt, oftast då de gör ont om inget händer. 1 år har jag sagt iallafall. Idag och igår har jag bara legat i sängen och kollat på serier. Jag har en hemsk träningsvärk i hela kroppen men de känns underbart. Förutom att jag knappt kam lyfta benen. Men jag mår bra nu än sålänge. Så ska fortsätta ligga i sängen idag och mysa. Snabba tankar Jag är glad. Jag saknar Kevin. Jag vill jobba. Jag har vändt tillbaka dygnet efter Göteborg. Börjar känna mig som en människa. Kommit till insikt om många saker. Vilken tur. Slut |
BACALOAArchives
Augusti 2016
Categories |